Gryningen efter skeppsbrottet. Den romantiska naturen och den antropocena lyriken
Mats O. Svensson
Vad ska man med poesi till på detta sjunkande
skepp? Eller måste man ha den till något, eller
räcker det inte med att den gör världens vackrare?
Jo. Det är det korta svaret. Men också det
ofullständiga. För i sin strävan att sätta ord på
världen, känslan, det kosmiska, livet och döden
bär den med sig en kunskap och en etik, den
talar om världen och den talar om oss, eftersom
vi och världen är ett och detsamma.
Mats O. Svenssons essä kommer ur en nattlig
förtvivlan och söker tröst och svar i den
romantiska poesin som på allvar funderade
över människans plats i naturen.